2002-10-05

Vi gör oss beredda att lämna Toscana, med destination Piemonte. På vägen hinner vi konstatera, att tornet fortfarande lutar i Pisa. Måste erkänna att jag inte hade en aning om, att det där också fanns flera helt underbara byggnader, som sådana betydligt mer sevärda än själva tornet. Varför syns aldrig de på bilderna därifrån?

Efter detta stopp, där solen flödade varm och intensiv, fortsatte vi vidare mot Azienda Agricola Erbaluna i den lilla byn La Morra. Signor Umberto hade tydligen ganska nyligen börjat lära sig engelska, och prövade sina kunskaper med stor förtjusning. Det gick alldeles utmärkt att förstå honom när han presenterade sitt vineri och sina viner för oss. Det han inte kunde förklara i ord blev ändå helt begripligt tack vare hans mycket uttrycksfulla kroppsspråk. Här blev vi inför provningen anvisade platser på en stor terrass med en vidunderlig utsikt över nejden. Fru och bror och barn och en stor del av övrig släkt och vänner hjälpte glatt till med serveringen. I synnerhet en liten parvel i tre-fyraårsåldern gick med liv och lust in för sina uppgifter, som att placera ut plastmuggar till vatten. Sex viner och en grappa fick vi prova här. Naturligtvis var det flera härliga Barolon och dessutom en Barbera och en Dolcetto. Till detta fick vi även här lite småtugg till, i form av olika ostar och bröd. Det var ett mycket trevligt och minnesvärt besök, trots att vi även här råkade få ett defekt vin. Stackars Umberto, han var helt förkrossad! Men snabbt som ögat pilade han iväg efter en annan flaska, och snart var han glad igen.

Efter detta besök checkade vi in på ett hotell strax utanför Asti. Restaurangen vi skulle till för att äta middag låg inne i Asti, så det blev att åka buss en stund till. Ja, det var åter en av alla dessa minnesvärda måltider. Sju rätter serverades, den ena läckrare än den andra, men de skilde sig avsevärt från vad vi dittills hade blivit bjudna på. Vad sägs om getost med druvmarmelad och äppelmos? Eller råbiff, rakt upp och ner, serverad slevvis? Himmelskt gott, men det såg lite udda ut, vi vill ju gärna föreställa oss råbiff med kapris och äggula och liknande. Men inga såna krusiduller här, inte. Ja, det var de två kalla förrätterna. Därefter följde två varma förrätter, först en grillad paprika med en vitlökssås och sen en ljuvligt god svamppudding med gorgonzola- (eller liknande)sås. Varmrätten bestod av kanin med polenta, därefter var det fyra olika sorters starka ostar med nötter och honung och alltihop avslutades med panna cotta. Till de kalla förrätterna serverades ett Ruchévin och till de övriga, till och med osten, fick vi ett Barberavin. Till panna cottan serverades ett Muscat Spurmante och till slut som pricken över i fick vi varsin Muscatgrappa.

Allt detta tog sin rundliga tid, och klockan hade hunnit bli 00.30 innan vi var åter på hotellet. Mätta och trötta och belåtna kunde vi se fram emot att väckarklockan skulle ringa sex timmar senare.