Torsdag 15/9

Idag är det mest truppförflyttning. Vissa gav sig visserligen iväg redan klockan åtta för att föryngra sig i ett thermalbad. Fast vi vågade oss inte på dylika experiment, skulle ju vara hemskt om man började gå i barndomen igen. Nej, det kändes säkrare att satsa på lite extra skönhetssömn istället. Sovmorgon och packning i lugn och ro är mer i vår stil. Klockan tio gav vi oss iväg från Palota hotell, hämtade upp badarna och satte kurs mot Budapest. Där fick vi, helt utanför programmet, två timmar på oss. En himla kul överraskning. Jag tror faktiskt att de flesta tillbringade tiden i saluhallen. Det var verkligen fantastiskt att se alla dessa paprikor, frukter och övriga grönsaker i alla upptänkliga färger och fasoner, kött, ost, bröd och kakor, ja allt som tänkas kan i matväg och dessutom en hel del textilier och lädervaror. Det var verkligen en kul upplevelse.

Så vidare mot Pecs. Under vägens gång fick vi som vanligt höra en massa intressant om det vi passerade och om Ungern i allmänhet. Milen försvann snabbt och vi var framme i god tid innan middagen, som skulle serveras klockan åtta prick - det var väldigt viktigt.

Alla var på plats utanför restaurangen i god tid, men sen började förvirringen. Ett antal servitörer gick runt med brickor lastade med vinglas, från början ungefär hälften rött och hälften vitt, för utdelning av valfri dryck till var och en. Men det gick inte helt enligt deras planer. De flesta ville ha rött, och stackarna kämpade frenetiskt för att bli av med de vita. Till slut gav de upp och hade bara rött. Vid det laget var de så förvirrade – språkförbistringen gjorde ju inte saken bättre heller – så vissa bord glömdes helt bort och vid andra fick bara ett par stycken. Med de gick ju att fånga in, problemet var bara att några då ville ha vitt vin. Det blev nästan för mycket för dem, och när sen ett par beställde varsitt glas rött plus en flaska vatten extra, så blev det bara för komplicerat. Ett glas vin och en flaska vatten gick bra, men två glas + vatten, då körde det ihop sig! Men efter en halvtimme hade alla fått sina glas, och den obligatoriska pannkaksrullen kunde serveras. Denna följdes av den vid det här laget lika välbekanta kycklingen. Desserten var dock ett nytt påfund, en ovanligt läcker mandel- och nöthistoria.

Efter maten satte vi oss i baren. I och för sig bara 20 minuter före stängning, men det skulle väl räcka för att beställa varsin kopp kaffe. En mycket trevlig bartender som pratade förhållandevis bra engelska, både mycket och gärna. Han pratade så väl för sina varor, att vi beställde åtskilligt mer än vad som varit tänkt från början. Det han pratade sig allra varmast för var pallinkan. Bäst i välden av alla hans lovord att döma, men jag tyckte inte den var något vidare. Fast allt är ju relativt, jämfört med cappuchinon var det rena gudadrycken. Jag tror faktiskt han glömde kaffebönorna och enbart använde mjölk och vatten, möjligtvis en aning kryddat med något slags surrogat. Det var faktiskt för djävligt. Ja, ja, man ska ju enligt god ton ändå inte dricka cappuchino efter lunch, och för min del gick det precis lika bra med ett glas riktigt god merlot.