2002-10-03

Så skönt att inte behöva packa ihop och dra ut väskorna till bussen! Nu hade vi bara oss själva att hålla ordning på, på morgonen när vi skulle iväg på nya äventyr. Dagens ämne var Montalcino. Vi kom tidigt på förmiddagen till Col d'Orcia. Solen sken, luften var ljuvlig, och vi hamnade mitt i paradiset. Så kändes det i alla fall, när vi kom in på gården - eller snarare parken. Efter sedvanlig rundvanring blev vi, på stående fot, bjudna på en provning bestående av 5 härliga viner, bl a Brunello. Därefter serverades en "lätt" lunch (som hade räckt till åtminstonne två normalmiddagar) som intogs ute i parken. Vi åt och drack och njöt i fulla drag av omgivningarna, och mådde oförskämt bra. Vår chaufför slog huvudet på spik med sitt uttalande: Så här ska man ha det, när det är som jävligast!

Lätt dästa efter denna upplevelse fortsatte vi färden till Siena. Där var det åter möjlighet för egna strövtåg några timmar. I den gamla stadens branta backar - den verkade enbart bestå av backar som i princip gick rakt upp i himmelen - gick vi av oss en hel del av alla kalorier vi fått i oss tidigare. Det var emellertid inte helt lätt att ta sig fram i Siena, gatorna var, förutom backiga, otroligt smala, trottoarer existerade inte och trafiken var våldsam. Men visst var det otroligt intressant att se den fantastiska katedralen, liksom Piazza del Campo och alla urgamla byggnader.

Efter ett par timmar var det åter dags att samlas vid bussen, för vidare färd till San Gimignano. Vid det laget var klockan ganska mycket, så det blev ett ganska kort besök i denna ljuvliga gamla stad. Vi hann i alla fall inhandla lite bröd och ost och vin, som vi tog med oss till hotellet. Där dukade vi upp våra inköp vid kanten av poolen, och avslutade kvällen på ett perfekt sätt med denna improviserade måltid. Vi blev snart varse att det kanske inte var helt vanligt att man gjorde på detta sätt, för gardiner drogs åt sidan för bättre överblick över vad som försiggick och en modig man i personalen vågade sig till och med ut i ett uppenbarligen påhittat ärende - han flyttade en basänghåv några decimeter - för att på nära håll beskåda vad vi hade för oss. Men det är väl härligt när man kan underhålla sina medmänniskor? Denna frugala måltid fick bli avslutning på ännu en lyckad och innehållsrik dag.