2004-10-05

Sovmorgon. Avfärd kl 9.00. Kort färd till Chassagne och Caveaux de Chassagne-Montrachet, för dagens första provning. Ett mycket trevligt kooperativ där vi fick prova 4 vita och 3 röda viner, under ledning av en något svårförståelig med engagerad man. Han berättade att de hade 500 olika viner, mest från Côte D'Or men även en del från Chablis.

Efter detta förmiddagspass var det dags för lunch. Och vilken lunch! Det avåts på ett litet ställe som heter Auberge de Vignes, någonstans ute på landsbygden. Vad sägs om paté med inbakad persilja, bröd och sallad; lammedaljong med rosmarin, polentaskivor med tomatröra, morötter och gurka; två sorters ost; och som avslutning en äppel-marängskapelse som var något alldeles extra. Till detta drack vi ett vitt och ett rött bourgognevin. Inte heller idag verkar det som att vi skulle förlora vikt!

Mätta och belåtna fortsätter vi färden, nu tillbaka till Beaune där vi ska besöka Bouchard Père & Fils. Besöket i deras vinkällare var verkligen en upplevelse. De har obegripliga 6 miljoner flaskor lagrade, från tidigt 1800-tal fram till våra dagar. Firman fick ny ägare 1995, och efter det har det skett en markant uppryckning. De har ägor över hela Bourgogne, med tonvikt på Côte de Beaune. Här fick vi prova tre röda och två vita, kanske inte några av deras toppditon, men trevliga. Det var verkligen kul att se deras källare, men inför själva provningen hade vi nog lite för höga förväntningar.

Efter denna provningseffektiva för- och eftermiddag fick vi ledigt resten av dagen, och vi gav oss glatt ut i vimlet i Beaune. Vårt huvudsakliga mål - bortsett från att strosa runt och insupa atmosfären - var att inhandla lämpliga livsmedel inför kvällens middag. Vi var nämligen överens om att vi inte hade behov av någon lagad måltid efter den fantastiska lunchen, och dessutom hade vi sett den perfekta picnicplatsen vid hotellpoolen. Vi siktade in oss på en liten livsmedelsaffär där det inhandlades ostar av alla de sorter, charkuterier och patéer, och naturligtvis viner som verkade spännande, t ex Givry 1er Cru, vitt och rött, och en Passe-tout-Grains. Bröd inhandlades också. När vi var nöjda med våra inköp påbörjades uttåget ur stan, med hjälp av den något undermåliga stadskartan. I den gamla stadskärnan, där vi befann oss, finns tydligen inte en rät linje i gatunätet, och det blev snabbt lätt förvirrat när vi skulle enas om riktningen. Hur som helst så gick vi ditåt vi till slut enats om att Route de Pommard låg, den väg vi skulle följa ca 1 km för att komma till vårt hotell. Efter ett par minuter befann vi oss i ett bostadsområde, där ny förvirring uppstod. Nåja, herrarna i sällskapet hävdade i efterhand att de hade totalkoll på situationen, så det var kanske bara jag som var drabbad av förvirringen. Samtidigt såg jag min chans att få praktisera den franska som jag så mödosamt lärt mej på franskakursen. Alltså repeterade jag i huvudet hur jag skulle fråga någon inföding efter vägen. Därefter attackerade jag första bästa förbipasserande, med ett glimrande "Route de Pommard, s'il vous plaît?" Lyckan var total, när mannen ifråga för mej fullt begripligt svarade "à droite, á droite et á gauche et tout droit". Jag begrep direkt att vi skulle svänga höger två gånger, sen en gång till vänster och så rakt fram. Precis vad vi lärt oss på kursen, klockrent faktiskt! Samtidigt viftade han förståss väldigt vältaligt åt höger respektive vänster, så situationen var glasklar. Efter denna förklaring såg den vänlige mannen ut att förvänta sig en något klarare bekräftelse på att meddelandet mottagits, utöver en uppmärksam och intelligent uppsyn, så vänlig som jag är repeterade jag á droite osv, på i mina öron klingande franska, och avslutade alltihop med ett Merci, Monsieur. Vid det laget tror jag att vägvisaren insåg mina språkliga tillkortakommanden, och började därför förklara alltihop en gång till, fast med många fler ord. Det var då jag blev helt på det klara med att han nog inte varit nykter på en lång stund. Mitt kära sällskap hade vid det laget samlats i en intresserad ring runt oss. När den hjälpsamme fransmannen hämtade andan försökte jag tacka för hjälpen en gång till, och började gå. Han gick åt samma håll, hela tiden pratande. Tack och lov avlöste Monica och Karin Thellmark mej som lyssnare. Vid detta laget hade han tagit en klar och tydlig ledning, pratande och gestikulerande i ett kör, och gav oss inte en chans att avvika från den inslagna vägen. Strax före första korsningen, där vi enligt tidigare instruktioner skulle svänga åt höger, kunde man gena över en parkeringsplats, vilket han troligtvis förklarade med alla de ord som rann ur honom. Tyvärr kunde vi inte ge ett nöjaktigt svar, så han ryckte fatalistiskt på axlarna och tog återigen ledningen med ännu fler ord. Skulle tro att han alltibland även luftade sina åsikter om vår intelligens. Till slut ansåg han tydligen att vi borde kunna klara oss på egen hand. Han blev väl torr i halsen av allt pratande, kan jag tro. Han skulle bara vetat att vi bar på ett flertal flaskor vin! Nåväl, promenaden fortskred, solen sken, 27o C var det trots att timmen började bli sen, och vi misströstade mer och mer. Det låg väldigt nära till hands att misstänka att vår hjälpsamme vän inte hade en aning om var efterfrågad väg låg. Den förväntade kilometern var passerad för länge sen, men av någon anledning kändes det inte längre lika angeläget att fråga någon om vägen. Det kändes snarast som att mina kunskaper i franska borde få vila i frid. Och sällskapet hade nog sagt upp bekantskapen med mej för gott, om jag gjort om samma bravad en gång till. Hursom helst stretade vi på, och till allas förvåning dök en Citroenfirma upp framför oss, och Citroën var något vi alla uppfattat i den något ensidiga konversationen tidigare, flera gånger faktiskt. Fast där och då hade vi väl lite svårt att avgöra om vår bestrukne hjälpare pratade om sin egen bil, bilar i största allmänhet eller om det var något vi förväntades ha nytta av för vår fortsatta färd. Och tänka sej, där låg den eftersökta Routen! Vid det laget hade jakten på den pågått ca trekvart och det var väl ungefär vid den punkten uttåget ur Beaune borde skett, utan denna vidlyftiga kringelkrok vi tog. Men det är ju nyttigt med motion och efter en timmes strövande i stan och sen en timmes rask promenad till hotellet, hade vi effektivt förbrukat lunchen och berett plats för vår supé. Men först kände vi ett visst behov av att ta igen oss en stund på respektive rum.

Framåt kvällningen samlade vi ihop oss och våra inköp och begav oss till poolen. Men tänka sej, där satt redan ett sällskap, som fått samma lysande idé. Vi fick gott plats allihop, och det såg mycket trevligt ut, när vi bänkat oss och började duka upp. Mat hade vi liksom dryck, glas och korkskruv, men det här med någon form av tallrikar hade vi missat, liksom kniv att skära ost och korv med. Men Sven-Bertil tillverkade eleganta tallrikssubstitut av den ena bärkassen, och vi hade ju folieskäraren på korkskruven! Fast ärligt talat funkade den inte så bra i det här sammanhanget. Men våra mer framsynta bordsgrannar hade den utrustning som behövdes, och de var vänliga nog att låna oss en kniv. Allt löser sig till det bästa, vi hade alla våra läckerheter elegant upplagda och när vi satt där förväntansfulla och just skulle hugga in, tyckte jag att det var på sin plats att föreviga detta ögonblick. Fram med kameran, hittade lämpligt ställe att få med hela härligheten och knäppte. Vid det laget hade skymningen börjat falla, så blixten utlöstes. Ja, det var faktiskt inte bara den som utlöstes, utan även ett larm i form av strålkastare som tändes samtidigt som det tjöt besinningslöst ur en högtalare. Oj, vad gör man? Vi valde att försöka bortse från eländet, fortsatte att äta, även om det blev något svårare att kommunicera med varandra, förutom med gester. Fast de syntes ju å andra sidan väldigt tydligt i det klara ljusets sken. Efter en stund kom en man som kastade ett öga åt vårt håll, ansåg väl att vi trots allt var ganska harmlösa och stängde av eländet. Efter det kunde vi åter till fullo koncentrera oss på vad vi hade på bordet och på varandra, fast några fler kort blev inte tagna den kvällen.