2002-09-30

Klockan åtta träffades vi åter vid bussen, efter en god natts sömn och en bastant tysk frukost. Nu var vi redo att handlöst slänga oss ner mot intressantare trakter, närmre bestämt Franken. Även denna dag fylldes av videofilmer - om vin -, information om Franken och dess viner, och en provning. De vinerna var dock inte från Franken utan från Trentino-Alto Adege. Tre spännande viner var det, en på den lokala, och för oss okända, druvan Marzemino, en på den likaledes lokala, men inte fullt så okända druvan Teroldego och den tredje gjord på Merlot.

Framåt kvällen hade vi så till slut nått Franken och byn Randersacker. Vi såg med spänd förväntan fram mot resans första vingårdsbesök, som var på Weingut Störrlein. Det var en liten familjeägd vingård, där vi blev väldigt väl mottagna, och hade en härlig provning, där vinerna presenterades av den enbart tysktalande fadern och som tolkades av dottern i huset. Åtta olika viner fick vi prova, både enkla och lite mer exklusiva, liksom både vita och röda. Trots att vingården inte var särskilt stor, så hade de ett förbluffande stort urval av viner. Där fanns i princip alla de typiska Frankendruvorna representerade, som Rivaner, Kerner, Scheurebe, Silvaner, Riesling, Spätburgunder och Schwarzriesling. Den sistnämnda var en helt ny bekantskap. Det var nog ingen som kände till, att det är detsamma som Pinot Meunier, den "tredje" druvan i Champagne.

Denna mycket trevliga provning avslutades med diverse inköp, och därefter åkte vi till kvälles hotell, där vi åt en härlig middag med anka, och drack mer av familjen Störrleins viner.