2004-10-04

Nu kom vi upp i laga tid. Förutom fungerande väckning från hotellet hade vi satt båda våra mobiltelefoner på ringning, och så skulle det förbli i framtiden! Inga fler missade frukostar för vår del minsann! Fast denna morgon hade det nog inte märkts någon skillnad, vad gäller frukost intag. De alsaciska frukostarna är något spartanska, i alla fall i jämförelse med de tyska. Fast bagetten och croissanten var god, inte tu tal om saken. Kaffet lämnade väl kanske något övrigt att önska, men man kan ju inte få allt här i världen. Och vi hade ju så att säga att ta av sen föregående kvälls middag, så det var knappast någon risk för akut undernäring.

Bussen äntrades för en kort färd till Riquewihr, där vi fick en och en halv timme på oss att i det ljuvliga vädret strosa omkring och beundra denna urgamla korsvirkesstad. Lite federweisser hanns också med att smakas, druvmust som ännu inte jäst färdigt till vin. Tror att jag trots allt föredrar den färdigjästa produkten.

Åter i bussen kunde vi utefter vägen se hur skörden i vinfälten var i full gång. Allteftersom vi passerade det ena flitiga vinplockargänget efter det andra, så närmade vi oss snabbt Beaune, där vi skulle stanna i två nätter. Direkt efter ankomsten till Beaune fick vi ett par timmar för oss själva att ströva runt på egna upptäcktsfärder. För vår del (Monica och Bosse Carlsson, Ingrid och Sven-Bertil Skog, Jan och jag) styrde vi stegen till en turistbyrå, där vi fick varsin karta över stan. Direkt därefter landade vi i en helt fantastisk bokhandel, som hade i princip allt. En del inköp kunde faktiskt inte undvikas, t ex halsband, slipsar, planscher mm. Efter dessa utsvävningar uppkom ett akut behov av mat, så vi beslöt oss för att uppskjuta de mer kulturella aktiviteterna ytterligare en stund. En trevlig uteservering kunde tillfredsställa våra behov i form av varsin Croque Monsieur och ett glas vin. Denna monsieur var en helt ny bekantskap, som vissa av oss faktiskt hade lärt oss om på en genomgången turistfranskakurs förra hösten. Tänk att vi skulle få nytta av den! Det var ljuvligt att sitta där i solen och värmen, äta gott, dricka gott, må gott och titta på folk. Och det fortsatte vi med tills det var dags för bussen att ta oss till hotellet, som låg någon kilometer utanför stan. Där blev det en snabbdusch för att sen i samlad tropp bege oss till Château de Melin för provning och middag. Väl där blev vi först visade runt i deras källare, och där vi fick ett första litet smakprov på en aligoté. Därefter lämnade vi underjorden, gick över slottsgården och blev visade in i en sal där vi fick deras vita viner presenterade för oss. Paul Dumay, Ch de Melins ägare sedan fyra år tillbaka, berättade ingående om alla deras olika ägor runt om i Bourgogne. De, till skillnad från själva slottet, hade han övertagit från sina föräldrar. Tyvärr var den gode Paul lite svår att förstå, men så mycket begrep jag, att de hade ägor på alla typer av lägen, från det lägsta regionala till Grand Cru.

Vinerna vi fick prova avspeglade väl detta. Det var allt från aligotén som just inte lämnade några spår i minnet, till deras Meursault som var himmelskt läcker.

Efter de vita vinerna blev vi visade in i en annan stor sal, där det var uppdukat till middag. Till denna provade vi deras röda viner, eller i alla fall sex av dem.

Åter på hotellet var inte klockan stort mer än nio. Nåt så otroligt tidigt har vi väl aldrig varit med om! Efter en snabbtur in på rummen gick vi till hotellreceptionen, där det fanns några sittgrupper. Trots allt var vi inte sugna på några större äventyr, men en stund i stilla kontemplation med varsitt glas vin/öl satt fint. Tröttheten kom snabbt ikapp oss, och snart var det dags att dra sig tillbaka.