onsdag 5 september 2007

Fredag 16/9

Lugn och behaglig morgon. Väskorna skulle vara i bussen klockan åtta, men det var en och en halv timme därefter för fria aktiviteter, om man inte ville följa med på guidad stadspromenad. Själva åt vi frukost i lugn och ro, och fick äntligen skrivit några vykort. Men ärligt talat, jag kan inte bli klok på vad vi skulle här nere att göra över huvud taget, mellan klockan åtta på kvällen och halv tio på morgonen.

Några timmars färd från Pecs fick vi en sju minuter lång båttur tvärs över Balaton. Strax på andra sidan åt vi lunch i Balatonfüred, en härlig gös, ett rejält glas vin och efteråt en chokladkaka som var riktigt god. En snabbrusch till närliggande butik säkrade dessutom eventuellt kommande behov av tjôtvin. Fast Emanuel gillande inte att vi sprang iväg, han tutade så ilsket, förlåt!

Vid femtiden var vi framme i Sopron, efter att ha hunnit med en kafferast utefter vägen. Det var ett kul ställe, där det förutom medhavt busscaffé och lokal toalett fanns en liten gränshandel med allt möjligt roligt och oroligt. Prydnader av alla de slag - företrädesvis tomtar - korgar, frukter, paprika i alla former och fasoner liksom inläggningar av skiftande slag. Lyckades faktiskt bli av med en del forint. Bytte dem mot något som såg ut som nån sorts paprikasås. Hur den ska användas får vi väl experimentera oss fram till.

Väl framme i Sopron fick vi en liten guidad tur runt det gamla fina torget. En stund för oss själva fick vi också, och då men benäget bistånd av observanta och omtänksamma kompisar blev jag vid några ljuvliga målade ägg. De jag har hemma kan behöva lite sällskap, om nu de här överlever resan.

Strax före sex var det återsamling för kort promenad till Soproni Borvidék och herrskapet Erhardt. Där skulle vi få prova tre av de viner de saluför. Borden var dukade med, förutom glas förstås och denna gången faktiskt två per man, rejäla fat med ost, nötter och bröd. Konstigt nog hade de med vindruvor också, men de tyckte väl det var käckt som dekoration. Nåväl, det var ju vinet som skulle spela huvudrollen, och förs fick vi smaka en Chardonnay 2004, från Vincellér Ház, ett friskt, fräscht vin, jäst med kolsyremetoden, ståltankslagrat, mycket hög syra och ganska fruktigt. Bör nog kunna få lite mer avslipad syra om ett år eller två.

Det andra vinet var en Kekfrankos, Pfneiszl Pincészet Kekfrankos Ujra Együll 2003 (och så sägs det att tyska vinnamn är långa och krångliga!). Mycket röda, söta bär i doften, mjuka tanniner, bär, en liten bitterhet och väl balanserad ekton i smaken.

Det tredje och sista var de tydligen mycket stolta över, men jag tyckte nog det andra var trevligare. Det här var en Cabernet Sauvignon 2002, även den från Vincellér Ház. Undrar om de inte borde koncentrera sig på vita istället. Lite märklig doft, inte skadat men bakom de söta, mörka bären fanns något cellouidliknande i doften. Efter en stund i glaset blev det i och för sig bättre och man kunde ana den cabernettypiska gröna tonen. I smaken var det mörka bär, mjuk tannin och mycket fat. Inte undra på, 22 månader på ny barrique. Inte riktigt i min smak. Men intressant var det, synd bara att det var så svårt att höra unge herrn när man satt en bit ifrån. Men vi hade tack och lov Martin som tolk, och han hördes tydligt och klart. Lite handlat blev det här också, Kekfrankos är ju inte det som står tätast på Systemets hyllor.

När detta var avslutat var det bara en kort färd till hotellet, ett stort komplex i typisk gammal öststatsstil. Efter incheckning serverades middagen. Denna gång var kycklingen i sällskap med rödkål. Efteråt fick det bli en kopp kaffe med avec i baren, som avslutning på dagen. Tidig avfärd i morgon.

Inga kommentarer:

Om mig

Fånigt stolt mormor till Alex och Tristan och farmor till Poppy och Eddie, entusiastisk men inte särskilt skicklig stickare och Munskänk sen ett antal år. I am a very proud grandmother of Alex, Tristan, Poppy and Eddie, entusiastic but not very skilful knitter and very interested in wine.