2004-10-08

Vi lämnar Orange för vidare äventyr, förlagda längre söderut. Första anhalten är Maison des Vines i Provence, inget vineri utan snarare en butik á la systembolaget. Vi tas emot av en mycket trevlig och entusiastisk tysk kvinna, gift med en engelsman och sen länge bosatt i Provence. Hon börjar med att berätta om Maison des Vines och idén bakom. Det började med att någon kom på den lysande idén att samla flera olika producenters utbud under ett tak, med den förträffliga tanken att kunderna inte skulle behöva fara runt från den ene producenten till den andra för att hitta lämpligt vin. Det är dock bara Côtes de Provence-viner som saluförs här. Men innan vi började botanisera i butikens hyllor fick vi vara med om en enastående trevlig provning. Först två vita viner, så två roséer och sist två röda fick vi prova, och till detta serverades bröd, ost och lite annat tilltugg. Synnerligen trevligt och läckert alltihop, och vår provningsledare berättade på mycket lättförståelig engelska - något vi tyvärr inte blivit bortskämda med - om de olika vinerna och druvorna de var gjorda på.

Efter denna trevliga upplevelse lämnar vi Frankrike och via Côte d'Azur kommer vi framåt eftermiddagen fram till Asti, för boende i två nätter. Efter en liten andhämtningspaus gör vi oss iordning för kvällens övningar, provning av Barberaviner med åtföljande middag. Vi ska samlas i hotellfoajén för vidare transport till restaurang Il Campanaro, som ligger nångonstans ute i ingenting, en halvtimmes färd från Asti. Men innan avfärd blir vi ombedda att ta plats vid borden som normalt används till frukost, och där bjuder hotellägaren på bubbel med tilltugg, urläckra saker, men vi är ju på väg till middagen! Detta inhopp i planerna visar sig visst vara en ursäkt för att vissa rum inte varit av förväntad klass. En mycket trevlig gest, men vi har tyvärr inte tid att njuta särskilt länge av den. En liten skramlig buss och en privatbil ska ta oss till restaurangen, för vägen dit tål visst inte vid ekipage av vår buss storlek.

Väl på plats på restaurangen blir vi väl omhändertagna av norrmannen Terje och hans sambo Monica, som livligt och medryckande berättar om Barberavinerna i allmänhet och de bästa i synnerhet. Och det var några av de sistnämnda vi fick prova. Nio stycken närmare bestämt, av lite olika klass men generellt sett mycket läckra. Eller rättare sagt, det var åtta Barberaviner och en Barolo som Terje hittat och bara var tvungen att presentera också. Och det hade vi alls ingenting emot, för den om någon var svårspottad!

När så själva provningen var avklarad, fick vi lämna borden för att de skulle göras iordning inför middagen. Under tiden fick vi ett glas vitt vin på altanen, och minglade omkring i den härliga kvällssvalkan.

När så middagsborden var klara, bänkade vi oss för en kulinarisk upplevelse av sällan skådat mått:
Kalkonpaté med senapssås.
Äggstanning med Karl-Johansvamp och ostsås - jag får fortfarande hänryckningar när jag tänker på den!
Tagliatelle med köttsås.
Vildsvin med katrinplommon.
Hallonfromage med björnbär, vinbär och blåbär.

Till förrätterna drack vi ett fantastiskt gott vin av druvan Ruché, en helt ny upplevelse för oss alla. Till vildsvinet fick vi en Barbera och slutligen till fromagen en Moscato d'Asti. Alltihop avslutades sedan med kaffe och grappa.

Ruchévinet väckte sådan uppskattning, att de viner Terje hade införskaffat för vidare försäljning till hugade spekulanter inte räckte på långt när. Efter avslutad middag - alltså runt midnatt - begav han sig därför hem till producenten, jagade tydligen upp hela familjen för att skrapa ihop vad de hade av Ruchévin. En del flaskor hade de, men de var tyvärr inte etiketterade. Alltså sattes etiketterings-maskinen igång, och innan morgonen hade hela deras lager förflyttats till vår buss. Ändå saknades det några, som fick införskaffas av annan producent. Men det gick ju bra det med, huvudsaken var att vi fick fördjupa bekantskapen med denna härliga druva.

Halv ett var vi tillbaka på hotellet, ganska slitna men mätta och belåtna. Ljusen släcktes tämligen omgående hos de flesta, tror jag mej veta.