onsdag 5 september 2007

Tisdag 13/9

Sovmorgon! Härlig frukost med levande musik. Ännu en härlig upplevelse, som vi aldrig varit med om tidigare. Klockan nio avgår bussen mot Eger. 43 km och en och en halv timme senare var vi framme. Efter en gemensam stadspromenad var det helt klart dags för en paus på en trevlig servering. Solen gassade och skuggan under ett parasoll hägrade, i synnerhet om man samtidigt kunde få sitta och smutta på ett gott vin. I detta fall blev det en fräsch Léanyka. Inte precis det man oftast dricker, en mycket trevlig ny bekantskap.

Efter denna förfriskning var vi mentalt reda för nästa punkt på programmet, jakten på ett vinotek. Fast dessförinnan skulle några av oss gå tillbaka en bit för att uppsöka en passerad bank. När de långt om länge återvände, efter många och komplicerade turer på banken, började jakten. Det sägs ju att jakten i sig är mer värd än det nedlagda bytet. I så fall är vi mycket nöjda, för under jaktens gång fick vi köpt några vykort – inte illa det – men något vinotek stod inte att finna. Ledsamt, visst, men varför deppa ihop för det? Resans mål och mening i och för sig, men är inte mål och mening till för att skifta och förändras, precis som principer är till för att brytas?

Efter denna jakt – som slutade med ett glas öl –äntrade vi bussen för vidare transport till lunchrestaurangen. Där väntade ett glas pallinka – aprikosbrännvin som så att säga tog oss med överraskning, på gott och ont. Det var inte så värst gott, då är allt grappa betydligt bättre. Men det var intressant! Därefter serverades en mycket god bönsoppa tillsammans med ett glas olazriesling. Vinet serverades med bravur från kolvliknande tingestar med långa glasrör, av ett par mycket stolta unga kypare. Till huvudrätt fick vi kalkon och en mycket god kålsallad, ledsagat av ett Egri Bikavér, som enligt mitt tycke var måltidens höjdpunkt. Till dessert serverades dagens pannkakor med katrinplommon-fyllning. Till detta skulle det vara ett halvsött/sött muscatvin. Men något galet blev det visst där, dom tog väl ur fel tunna, det var på sin höjd halvtorrt. Synd, det hade passat bättre med något sötare.

Solen gassade när vi kom ut ur den svala restaurangen, och innan vi gick ombord på bussen fick vi oss lite levande musik till livs, av en något sliten man med ett klarinettliknande instrument. Inne på restaurangen var den utlovade scárdazmusiken på skiva i stället för som förespeglats av levande orkester. Men det gick ju bra det med, och den var utan tvekan lättare att få tyst på, när Martin skulle informera om mat och dryck.

Efter den kringelkrokiga vägen tillbaka till hotellet var det väldigt skönt med en promenad i omgivningarna. Temperaturen var dessutom betydligt behagligare på den högre höjden. En dusch sen, och man var som en ny människa. Och det kunde verkligen behövas, inför stundande maratonätning. Det skulle bli slottsmiddag i renässansstil. Uppsnofsade samlades vi i matsalen klockan åtta, och vid borden väntade haklappar och ”kungliga” kronor. Det förtog något av elegansen vi kämpat oss till, men det var smällar man fick ta. Faktiskt såg jag ett par mej närstående herrar smyga av sig slipsarna i skydd av haklapparna. Först serverades en mycket god soppa, och därefter kom utmaningen, ett enormt fat med blandad konfekt: grönsaker och frukter, fisk (karp?), biff och fläsklägg, och under alltihop potatis. Lite rörigt blev det, när allt skulle delas och fördelas, men det uppstod aldrig några problem med att någon ansåg sig få för lite. Undrar om det vankas pyttipanna i morgon? Mätta och belåtna satt vi och pustade ut, när så desserten bars in. Vad det var exakt blev jag inte klok på, någon sorts kakor, en med vaniljsås och en med aprikossås, och i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag inte orkade med någon fördjupad efterforskning i ämnet. Två trerättersmåltider på en och samma dag, det sätter sina spår. Tror faktiskt inte jag tappat ett enda hekto idag.

Efter detta maratonlopp var det skönt att sätta sig i sällskapsrummet och avsluta dagen med en kopp kaffe och lite eftersnack.

Inga kommentarer:

Om mig

Fånigt stolt mormor till Alex och Tristan och farmor till Poppy och Eddie, entusiastisk men inte särskilt skicklig stickare och Munskänk sen ett antal år. I am a very proud grandmother of Alex, Tristan, Poppy and Eddie, entusiastic but not very skilful knitter and very interested in wine.