London 15/4 - 19/4 2002

Måndagen den 15 april lämnade vi Trollhättan vid 9-tiden för att frö första gången ta oss till Säve flygplats för vidare resa till London. Planet skulle lyfta kl 11, och vi var där i god tid, även om det just inte blev någon tid över när säkerhetskontrollerna vid incheckningen var klar. Trots det var det mycket smidigt, och vi kom fram till Stanstedts flygplats vid halv tolv lokal tid. Efter att vi fått ut vårt bagage var det bara att gå en liten bit bort i terminalen och stiga på ett tåg, som tog oss in till Liverpool Street Station på 45 min. Därifrån tog vi tunnelbana till Earl's Court och letade oss fram till hotell Kensington Court. Ett utmärkt hotell, där vi fick det största rum vi hittills haft under våra Londonbesök. Läget var mycket lugnt, kanske rent av lite för lugnt. Det var mitt inne i ett finare bostadsområde, och det fanns inte tillstymmelse till affär, pub eller något liknande i närheten. Lite ledsamt.

När vi checkat in gav vi oss omedelbart ut igen, och begav oss till Victoria & Albert Museum. Ett överväldigande stort museum, där vi gick omkring till stängningsdags halv sex. Vid det laget var vi ganska möra, men vi hade bestämt med Karin att vi skulle träffa henne när hon slutade arbeta halv nio. Under mellantiden strosade vi omkring, drog oss ner mot det ställe där hon arbetade, satt en god stund på en pub och gav oss sen ut på jakt efter en lämplig restaurang. När Karin så slutade väntade vi på henne där, och gick sen iväg till den italienska restaurangen vi tidigare hade spanat in. Det var en trevlig avslutning på den första dagen, men när vi satt i taxi på väg tillbaka till hotellet var vi tämligen trötta.

På tisdagen var Karin upptagen med sina skolarbeten, så vi gav oss iväg på egen hand efter frukost. Först tog vi oss via tunnelbana och en god bits promenad till Tate Modern. Ett enormt komplex, men vi blev lite besvikna över att flera av våningarna upptogs av konferenslokaler och liknande. Själva utställningsdelen bestod bara av två våningar, varav den ena var väldigt intressant och den andra lite för extrem.

När vi var klara med beskådandet åkte vi upp till översta våningen där det fanns en restaurang, och åt en lättare lunch. Där uppifrån såg vi att den nya milleniebron gick precis utanför, så när vi lämnade museet gick vi inte tillbaka där vi kom ifrån, utan gick runt huset och tvärs över Themsen, och hamnade vid St Pauls Cathedral. Det var mitt i kontorsdistriktet, och vi satt länge och bara tittade på alla kostymklädda lunchlediga som satt runt omkring på bänkar och åt sin lunch från de obligatoriska smörgåspåsarna de hade köpt i någon av de otaliga sandwichbutikerna. Vädret var ljuvligt, och det var skönt att sitta och vila benen efter flera timmar på Tate.

När vi hämtat oss gav vi oss iväg igen. Utan något speciellt mål strosade vi bara omkring ett par timmar, innan vi gav oss tillbaka till hotellet för att vila lite innan det var dags för middag. Vi tog tunnelbanan upp till Kensington High Street, och strosade runt lite där på jakt efter en lämplig restaurang. Visst fanns det att välja på, men prisnivån är skrämmande. Till slut valde vi en som såg mycket anspråkslös ut, Café Rouge, men det var en fantastiskt fin mat där. Efter det kände vi att det var lämpligt att avsluta dagen.

På onsdagen hade vi tänkt besöka Towern, och gav oss också dit. Men när vi väl kom dit och fick se att inträdet var £11,50, beslöt vi samfällt att vi inte var så intresserade. Istället gick vi runt där i trakten ett par timmar och träffade sen Karin vid lunchtid på en pub vid Tower Hill, efter hennes föreläsning på förmiddagen. Där åt vi lunch och gav oss därefter över Themsen till Vinopolis. Det var en god bit att gå dit också, från närmaste tunnelbanestation, men det var egentligen inga svårigheter att hitta. Där tillbringade vi ett antal timmar med att i hörlurar lyssna på Oz Clark's beskrivning av de olika vinområdena i världen, och smaka av en del viner. Tyvärr upplevde vi att det saknades en del områden, att andra blev mycket schematiskt beskrivna och att när det gällde provningarna var det många länders viner som knappt eller inte alls var representerade. Visst var det kul och intressant, men inte riktigt vad vi hade förväntat oss.

När vi ansåg oss klara där, och även hunnit gå igenom deras affärsdel, hade klockan gått och vi blivit hungriga igen. Karin föreslog att vi skulle åka till en indisk restaurang som låg i Camberwell, inte långt från där hon bor. Vi tog taxi dit, och kom till ett alldeles utmärkt litet ställe, där vi satt ganska länge. Sen ansåg vi alla tre att det kunde vara dags att avsluta dagen.

På torsdagen gav vi oss iväg till Leister Square och köpte biljetter till Mamma Mia. När det var avklarat gick vi runt en del i Soho, var bland annat i en whiskyaffär som anses som en av de mest välsorterade. Det var en liten butik som verkade kunna ha sett likadan ut hur länge som helst. En man höll sig diskret i bakgrunden, smälte nästan in i skuggorna, och lät oss gå runt och titta och jämföra med den lista vi hade med oss från whiskymässan som var här i Trollhättan tidigare i år. Det var roligt att se alla dyrbarheter, men priserna där var obetydligt lägre än vad de är här. Trots det köpte vi en flaska Balvenie för £20. Priset här är ca 400:-.

När det började närma sig lunchdags gick vi till en ställe som heter Café Bohème, och som låg precis mitt för den teatern där Mamma Mia gick. Eftersom det låg så bra till, och maten vi fick till lunch var bra, bestämde vi oss för att gå dit innan musicalen började, för att äta middag.

Efter att återvänt till hotellet för ett par timmars vila, ringde vi till Karin när hon slutat sina föreläsningar för dagen, och talade om vad vi fått tag på. Vi gav oss sen direkt till Leister Square Station, där vi sammanstrålade och gav oss iväg för att först äta middag och sedan gå till teatern. Föreställningen uppfyllde mer än väl våra förväntningar, vi hade väl i och för sig inte några större när vi gick dit, utan tänkte väl mest att det kunde vara kul att ha sett den. Men den var verkligen väldigt väl hopkommen och otroligt väl framförd. Det var verkligen en kväll vi blev nöjda med.

Fredag - hemresedagen - checkade vi ut från hotellet vid 10-tiden, och tog en taxi till Liverpool Street Station. Vi hade avtalat att möta Karin på puben där, för att äta lunch tillsammans innan hon var tvungen att ge sig iväg till skolan. Det var en fantastiskt fin pub, som en salong tagen ur en gammal film. Strax före ett gav sig Karin iväg, och vi satt kvar för nästa möte. En halvtimme senare kom Keith, och vi satt och pratade tills det var dags för oss att ta oss ut till Stanstedt vid halv tre.

Planet gick inte förrän halv sju, men eftersom vi blivit uppmanade att vara vid incheckningen senast två timmar före avgång tycket vi det var bäst att vara där ytterligare en timme tidigare. Det visade sig vara en överloppsgärning, incheckningen öppnade inte förrän halv fem. Det var lite drygt att släpa runt på bagaget den extra timmen, men för övrigt gick hemfärden precis lika smidigt som utfärden.