Måndag 12/9 -05

Klockan ringde 5.20. En sån fasansfull tid att stiga upp på! Frukost klockan sex, en frukost som kommer att gå till historien som den där Bosse åt, och inte måttligt heller: korvar och bacon och ägg om vart annat. Detta har väl aldrig hänt tidigare, och vi tvivlar väl alla på att någonsin få skåda något liknande igen. Klockan sju var vi i rullande buss igen, och genom regndiset åkte vi vidare genom Tjeckien, via centrala Prag. Det var kul att återse den, vi fick till och med en skymt av botellet vi bodde på, när vi var där för ett par år sen. Men idag var temperaturen ca 20o lägre än sist. Vi passerade även Brno, och där kunde man, mellan alla solros- och majsodlingar skymta en och annan vinranka. Undrar om det var Swatovavnirechke? Ja, strunt samma, huvudsaken att det var vinrankor. Vi har faktiskt varit på väg i drygt ett dygn nu, och en resa utan vinrankor är som en sommar utan sol. Fast faktums faktum, hittills har det druckits öl i sällan skådad mängd. Men det ska väl räta upp sig när vi kommer till Ungern. Lunch på hotell Stupava: Korvsoppa och panerad karp, med betoning på panerad, och en mycket intressant potatismossallad.

Färden fortsätter via Budapest, där vi fick en snabbtitt på denna spännande stad, som definitivt gav mersmak. Där anslöt en ungersk chaufför, för att avlösa Emanuel, som vid det laget behövde få lite vila. Klockan 19 var så färden slut för denna dag, och vi var framme vid vårt slottshotell. Mycket imponerande, rena sagostuket. Med det visade sig vid rumsfördelningen att det är ryslig skillnad på folk och folk. Skogarna installerades rent furstligt, med sittgrupper högt och lågt, som gjort för nattliga sammankomster, faktiskt. Carlssons är inte riktigt lika nobla, så de fick nöja sig med lite mindre elegans, tämligen rymligt men något sparsammare möblerat. Kyllönens och vi fick nöja oss med mer folkligt stuk på våra rum, men sängar fanns där, och dom var sköna. Men innan det var dags att krypa till kojs skulle det ätas middag. Lite klurigt var det att hitta matsalen i källaren, men med guide fann vi vägen via dörrar och trappor, bassänger och skönhetssalonger. Och väl framme var det bara att konstatera att det varit mödan värt. En mycket slottlig, för att inte säga kyrklig interiör, där vi vederbörligt bänkade blev serverade den ena läckerheten efter den andra. Till förrätt var det någon sorts crêpes, fast med lite tjockare pannkakor, fyllda med välkryddad köttfärs och åtföljt av champinjoner. Till huvudrätt fick vi kycklingklubba, ett par skivor fläskkött, ris och äntligen lite rejäl råkost. Och pressgurka! Det var länge sen vi hade det hemma, och det som är så gott. Till dessert serverades en bamsig chokladtårta, mycket god men tämligen överflödig efter allt den andra vi stoppat i oss.

Ljuvligt väder ute, och efter maten var det skönt med en liten promenad innan vi samlades hos Kyllönens för en improviserad variant av Irish Coffee: vatten kokt i medhavd vattenkokare, pulvercappuchino och whisky. Tillsammans med lite dagssammanfattande tjôt var det en god och trevlig avslutning på en mycket lång men väldigt intressant dag. Själva bussresan hade ju varit fylld av otroligt mycket intressant information om allt vi passerade.