Tisdag 12/9 2006

Dagen började med sovmorgon, en alltid lika sympatisk start. Först kvart i nio var det upp-ställning för gemensam promenad till dagens första provning hos det näraliggande Couly-Dutheil. Ett väldigt trevligt besök, där vi blev mycket väl omhändertagna av en otroligt trevlig tjej. Jan var väldigt noga med att hon skulle fotograferas, hoppas det blev en bra bild, tänk vad besviken han ska bli annars! Men det var inte bara Jan som uppskattade henne, efter avslutad provning utbröt sång: ”Här är gudagott att vara”. Det finns uppenbarligen talanger även på detta område i sällskapet, för jag tyckte det lät riktigt imponerande. Men mitt omdö-me i saken är kanske inte så mycket värt, tondöv som jag är.

Efter sedvanliga inköp var det tid för fria aktiviteter igen. En repa på stan medan affärerna var öppna var kul, även om inköpen där var lite blygsammare. Lite vykort blev det förståss, och ett besök på det lokala vinoteket blev det också tid till. Fast det tog tyvärr inte så lång tid, stort är väl inte ordet för att beskriva det, men en söt Chenin Blanc hade de som var riktigt trevlig. En dylik fick vi allt ha med oss hem också.

En omelett på ett litet ställe vid en tvärgata satt inte dumt sen, och när den var på plats åter-vände vi till hotellet. Alla affärer hade nämligen passat på att stänga när vi vände ryggen till, så det fick bli lite vila istället, inför kommande övningar.

Dessa ägde rum på Domaine Gouron, dit vi togs med en kort busstur. Den ena av ägarbrö-derna var med redan på bussen, och berättade utefter vägen om växtlägen vi passerade. Sedan en kort visning av deras källare, innan provningen. Mycket trevlig kille som tillsam-mans med sin lika trevliga fru presenterade deras viner, allt från mycket lätta till kraftfulla. Klart läge för några inköp igen.

Resten av eftermiddagen fri för egna strövtåg. En promenad genom gamla stan där medelti-da hus trängdes utefter trånga gränder.

En välbehövlig vila, och sen dags för gemensam middag. I samlad tropp begav vi oss iväg till restaurangen, där problem omedelbart uppdagades. De hade missat beställningen! Sten var inte glad. Trots att han hade med sig utskrifter av gedigen korrespondens med dem, gick det inte att trolla fram platser till oss alla. Ursinnet var tydligen totalt hos ledningen på restau-rangen – eller var det kocken? – som i ren och skär ilska kastade glas omkring sej och Sten. Tydligen en demonstration av franskt temperament. Förvirringen var total under en stund, men till slut lyckades Sten utverka 16 platser där och resterande på en annan restaurang. Vi anmälde oss som frivilliga att stanna kvar, trots befarat motigt bemötande. Och visst var ser-vitriserna lite aviga, de kanske fick känna på kockens ilska i köket och sen hade lite svårt att koppla på solskenshumöret när de serverade oss? Ganska förståelig faktiskt, även om vi var lika oskyldiga som de var.

Hur som helst fick vi mat, bra sådan till och med, och ganska sent blev det innan vi var tillba-ka på hotellet efter en mycket innehållsrik dag.