Lördag 16/9 2006

Sovmorgon. Inte iväg förrän kl nio! Vilken lyx. Men sen blir det full fart. Raka spåret mot Chassagne-Montrachet, där en provning på Caveau de Chassagne-Montrachet väntar. Mycket bra upplagt, alla får bra sittplatser vid bord och jättebra viner från olika producenter. Bara lite svårt att välja vika vi vill köpa, vår kvot börjar med förskräckande hastighet fyllas.

Efter väl förrättat värv i Caveauns provningsrum var det dags för lunch på Auberge des Vig-nes, ”det lilla huset på prärien”, detta oansenliga lilla etablissemang som nu återigen lycka-des få oss att sucka av förtjusning över deras läckra mat. Fast man kan väl diskutera det lämpliga i att stoppa i sig en så omfattande måltid, åtföljd av en avsevärd mängd vin, utan att få en välbehövlig tupplur efteråt.

Stackars Madame Rion, som stod i omedelbar tur att få besök av oss, fick ta emot en tämli-gen däst och dåsig grupp. Men med sin entusiasm och glada humör fick hon oss snabbt att vakna till. Efter presentationen av vingården fick vi prova på bredden av deras produktion, allt från mycket enkelt vin till mycket bra. Dessutom ”odlade” hon tryffel, som hon sålde, inlagda i cognac. Och naturligtvis köpte vi!

När detta var lyckligen avklarat hade klockan hunnit närma sig halv fem, och vi hade den le-diga eftermiddagen i Beaune framför oss. Ja, så mycket eftermiddag var det väl inte kvar, men när vi någon halvtimme senare släpptes av i utkanten av Beaune gav vi oss glatt i kast med att hinna med så mycket som möjligt där. Först på agendan stod ett besök i den fantas-tiska bokhandeln, där jag denna gång lyckades bli vid en liten skopa i silver. Lyckan var total, den guldpläterade jag köpte sist vi var där har börjat bli tämligen bedagad.

Nästa punkt på dagordningen var att bese Hospices de Beaune, som vi inte hann med förra gången, p.g.a. ovan nämnda bokhandel. När allt betittande var klart hade klockan gjort ett rejält skutt framåt, och benen började känna för hemgång. Men först skulle bröd, ost och vin inhandlas, för konsumtion lite senare på kvällen. En härlig ostaffär hamnade vi i, där det var helt omöjligt att få stopp på inköpen. Allt såg så läckert ut, och vid det här laget hade dessut-om lunchen hunnit falla i glömska. Men slutligen hade vi fått vad vi antog borde mätta oss, och vi styrde kosan mot hotellet. Och tack vare en lysande karta i en broschyr kom vi rakt ut på rätt väg, vilket vi av bitter erfarenhet vet inte är någon självklarhet.

Väl tillbaka på hotellet satte vi oss tillsammans med Hillevi och Leif vid poolen och dukade upp våra inköp. Mycket godsaker blev det på det lilla bordet, elegant serverat på omslags-papper tillsammans med vin av skiftande kvalité, serverade ur plastmuggar tillhandahållna av hotellet (om än kanske inte tänkta för just detta ändamål). Halvvägs in i vår eminenta måltid fick vi ytterligare förstärkning till vårt lilla sällskap, då Rune och Sten-Åke anslöt sig, tillsam-mans med sina inköpta delikatesser. Detta sammanföll med mörkrets inbrott, och så fort Rune dök upp på scenen utlöstes larmet. Obs! Alltså inte jag denna gång, vilket skedde sist vi var här! Men jag undrar om de – hotelledningen – inte dämpat ner det avsevärt. Från förra gången vill jag minnas att det var mycket mer oväsen och betydligt mer strålkastarbelysning. Denna gång var larmet faktiskt ganska modest.

Efter det att larmet tystnat fortsatte och avslutade vår måltid. Vid det laget började det faktiskt bli lite kyligt, efter en otroligt varm och vacker dag. Men kvällen var trots allt inte så långt li-den, lite vin fanns kvar och till och med lite ork, så vi förflyttade oss in till Runes och Sten-Åkes rum, där kvällen så småningom avslutades.