Framåt lunchtid kom ersättningsbilen och vi beslöt oss för att göra ett nytt försök på den engelska landsbygden. Denna gång var det en liten stad – by? - som heter Marazion och Mount St Michael som lockade. Lite lagom långt bort, bara någon halvtimmes bilfärd. Vägen var faktiskt helt ok, men byn var inte stort roligare än St Ives ur bilkörarsynpunkt. Men vi behövde inte köra så mycket, lyckades bara köra fel en gång så vi fick en extra och inte särskilt önskvärd men harmlös extratur. Parkering hittade vi precis mitt för det gamla slottet St Michael, som ligger på en ö strax utanför byn.
Det går alldeles utmärkt att gå dit under ebb, det var bara det att det började precis vända när vi kom dit och för att inte riskera att bli fast där ute beslöt vi oss för att beundra hela härligheten från stranden. Ur vissas synpunkt var det alldeles utmärkt, beväpnad med en spade var det faktiskt ganska kul, betydligt roligare än att sitta i kärran och bara bli kringdragen.
Hemresan gick lugnt, i dubbel bemärkelse. Jag körde Mycket Lugnt, kunde i luften känna alla osande svordomar från bakomvarande trafikanter men kunde tyvärr inte göra något åt det annat än att försöka hålla åt sidan så snart tillfälle gavs. Mina nerver var fortfarande i dallring. Men tack och lov för GPS:en som följde med hyran, vi behövde i alla fall inte fundera så mycket på vägval och riktning!
Väl tillbaka i stugan var det ganska sent, och vi beslöt oss för att uppsöka restaurangen som fanns på området, inte den vi hämtat maten från första dagen utan en annan. Det fanns två namn på områdeskartan. Fast det visade sig tyvärr vara samma, av någon outgrundlig anledning hade de bara ett annat namn för den sittande delen. Kvalitén och utbudet var exakt detsamma och servicen var ett skämt. Men vi fick i alla fall något i oss.
För övrigt förflöt kvällen lugnt och sansat med lite tv och några sällskapsspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar