2004-10-10

Denna resas sista italienska frukost aväts innan vi äntrar bussen för att påbörja resan norrut. Genom Schweiz går färden, till och med en liten sväng in i Österrike, innan vi åter är i Tyskland. I bussen hinner vi med att prova ett par viner, en Delicato Merlot och en Shiraz från Darling Cellars, Sydafrika. Detta för att vi inte helt ska torka ut innan vi når dagens mål, Randersacker i Franken. Där vi tar in på ett förtjusande litet hotell för att strax därpå knallar upp - med betoning på upp, det var en rysligt brant backe - till Weingut Störrlein. Där leds vi igenom sex av deras viner, däribland ett riktigt läckert rött av druvorna Dormina och Pinot Noir.

Kvällen avslutas, naturligtvis, med middag på hotellet. Och här kommer faktiskt den första rätten som jag inte klarade av att äta upp, nämligen kastajesoppa. Den var alltför illande söt för min smak, och jag tyckte mej ana att det var fler som hade samma uppfattning. Men eftersom det var första gången jag smakat detta, så var det en upplevelse i sig. Men rosén som serverades till var inte alls dum. Till huvudrätt fick vi en forell ledsagad av en silvaner och till slut smördegsinbakat äpple med vinmarinerade russin och hallonsås. Så soppan till trots, så förlorade jag ingen vikt den här dagen heller. Vilken tur!

2002-09-30

Klockan åtta träffades vi åter vid bussen, efter en god natts sömn och en bastant tysk frukost. Nu var vi redo att handlöst slänga oss ner mot intressantare trakter, närmre bestämt Franken. Även denna dag fylldes av videofilmer - om vin -, information om Franken och dess viner, och en provning. De vinerna var dock inte från Franken utan från Trentino-Alto Adege. Tre spännande viner var det, en på den lokala, och för oss okända, druvan Marzemino, en på den likaledes lokala, men inte fullt så okända druvan Teroldego och den tredje gjord på Merlot.

Framåt kvällen hade vi så till slut nått Franken och byn Randersacker. Vi såg med spänd förväntan fram mot resans första vingårdsbesök, som var på Weingut Störrlein. Det var en liten familjeägd vingård, där vi blev väldigt väl mottagna, och hade en härlig provning, där vinerna presenterades av den enbart tysktalande fadern och som tolkades av dottern i huset. Åtta olika viner fick vi prova, både enkla och lite mer exklusiva, liksom både vita och röda. Trots att vingården inte var särskilt stor, så hade de ett förbluffande stort urval av viner. Där fanns i princip alla de typiska Frankendruvorna representerade, som Rivaner, Kerner, Scheurebe, Silvaner, Riesling, Spätburgunder och Schwarzriesling. Den sistnämnda var en helt ny bekantskap. Det var nog ingen som kände till, att det är detsamma som Pinot Meunier, den "tredje" druvan i Champagne.

Denna mycket trevliga provning avslutades med diverse inköp, och därefter åkte vi till kvälles hotell, där vi åt en härlig middag med anka, och drack mer av familjen Störrleins viner.