Torsdagen den 26 juni

Sista dagen innan hemfärd. Jag var återigen på benen och i skapligt skick. Nu skulle vi i alla fall kunna komma iväg till Tintagel, Kung Arthurs födelseort. Startade skapligt tidigt och hade som delmål ett zoo som skulle finnas i närheten av Newquay, ungefär halvvägs. Vi tyckte det kunde vara lämpligt att dela upp färden lite, för Alex skull. Motorväg till att börja med, oh så ljuvligt! Men när vi närmade oss Newquay blev naturligtvis vägarna sämre och sämre och sämre, fattar inte hur folk som bor i detta land står ut!!! Och så fanns det inget zoo där! Vet inte varför, om det blivit felläst i broschyren eller om det var något som funnits och lagts ner, det spelar ju ingen roll, där och då fanns det i alla fall inte. Så det blev bara en extra omväg till ingen nytta.

Men till slut kom vi i alla fall fram till Tintagel, en jättemysig liten by där vi promenerade runt lite,
besåg det gamla posthuset och till slut gick mot den udde där själva slottsruinen fanns. Ja, vi gick inte dit ut, såg den bara uppifrån en klippa. En sån storm där var! Inne i byn var det skapligt lugnt, lite blåst javisst, men inte som där. Det gick knappt att gå upprätt! Och så tycks det vara för det mesta, fattar inte varför någon fått för sej att bygga nåt där ute. Men visst var det imponerande att se.



Därefter fortsatte vi några få km – naturligtvis på vägar som saknade sidolinjer och oftast även mittlinje, vad annars? – till Boscastel. Denna by blev mer eller mindre dränkt i en översvämning 2004, och är tydligen det den är mest känd för, men det som gjorde att vi åkte dit var att där finns ett häxmuseum, ett fantastiskt intressant ställe som det verkligen var kul att vi hann med.

Middag passade vi också på att få i oss när vi var där, vis av erfarenhet vågade vi inte ta något för givet när det gällde tid för hemkomst.

Men bortsett från att jag svängde åt fel håll ut från parkeringen, eftersom damen i GPS:en var så långsam i starten och folk stod bakom och blev otåliga, och därför fick köra en vid sväng runt byn – vägar utan mittlinje, men faktiskt nästan en halv gång bredare än bilen. Där fick vi faktiskt möte, ett par gånger till och med, men då körde jag åt sidan så mycket jag vågade, stannade och blundade. Sen fick de andra tala om för mej när det var fritt fram att köra vidare. Hur de mötande bilarna fixade det vet jag inte, och ärligt talat bryr jag mej heller inte om det!

Så småningom kom vi i alla fall ut på bredare och bredare vägar och äntligen var vi åter på motorvägen! Det flöt på jättebra, ända tills vi var nästan hemma. Då blev vi omkörda och fick ett stenskott i framrutan som spräckte den. Hur ofta får man stenskott på en motorväg? Och hur ofta av dem spräcker en ruta? Det blev en rysligt dyr historia, den här hyrbilen. Självrisk för bärgningen £88, byte av hjul och en navkapsel £ 293 och nu en ny ruta. Har i skrivande stund inte fått veta vad den går på, uthyraren skulle kontakta Karin när han visste. £100? £200? Inte en aning, känner mej bara lite uppgiven.

Men ingen blev ju skadad och det är huvudsaken, och hem till stugbyn kom vi utan vidare missöden. Lugn kväll med lite ihopsamling av diverse utspridda ägodelar. Fantastiskt så många gömställen våran Alex lyckas hitta att stoppa grejer i! Dessutom hade han lärt sej att man kan gömma sej nederst i ett linneskåp och att man kan dra ut lådor i byråer och kliva upp där. Fast det gick inte så bra. Byråer som man kliver upp i har en tendens att välta över sej, och det är ju inte så kul. Fast i just det här specifika fallet var det nog klättraren som kom lindrigast undan, omgivningen däremot höll på att få en samfälld hjärtattack. Därefter vändes byrån så lådorna inte gick att nå, för allas väl.

Fredagen den 27 juni

Återigen upp tidigt. Bilen skulle avlämnas vid stationen i god tid före tågets avgång strax efter tio. Sen fem dryga timmar innan vi kom tillbaka till Paddington, så tunnelbana, lokaltåg och buss, innan vi åter var tillbaka till utgångspunkten. En överlycklig liten Alex gick igenom alla sina saker, de var precis som han mindes dem! För oss övriga blev det mest att sitta och pusta ut.

Lördagen den 28 juni

Taxi hämtar kl 8.00. Flyget går i och för sig inte förrän tolv, men vi har suttit i bilköer och varit nervösa förr, så det är allt bäst att ha lite marginal. Nu gick det i och för sig snabbare än det någonsin gjort förr, 50 min bara. Tror aldrig vi varit med om under 1½ tim förr. Incheckningen öppnade skapligt tidigt också, av någon outgrundlig anledning är det också något som kan skifta rätt avsevärt. Men det gjorde att vi hade gott om tid efter det vi passerat säkerhetskontrollen till att både fika och kika runt bland affärerna. Som vanligt gick jag till Body Shop och handlade vad som kan behövas under de kommande månaderna. Den har faktiskt blivit min ”lokala” butik, här i Trollhättan finns ju ingen och att åka till Göteborg för det ändamålet blir helt enkelt inte av.

Hur som helst, allt flöt på och till slut var vi hemma igen med vårt pick och pack. Det har varit en fantastiskt kul vecka, även om den kryddats med en del oönskade tillsatser. Saknar redan våran lille Alex!

STORA VINRESAN 9 – 20 SEPT 2006, Fredag 8/9 2006

Ledig från jobbet för att förbereda inför resan. Fullt upp med tvätt och strykning, hämta mattor från kemtvätt, lösa in euro … Ja, och så packa förstås, inte alltid helt lätt. När Jan kom hem från jobbet åt vi lite, avslutade packningen och gav oss iväg mot Jönköping vid 6-tiden. Checkade in på Eurostop strax efter åtta, ställde bilen på den bevakade p-platsen och upp-sökte restaurangen för att äntligen få lite mat i oss igen. Biff, helt ok men totalt ointressant. En malbec/bonarda/sangiovese från Argentina förgyllde upp måltiden avsevärt.

Sten och Inga-Britt dök upp där, men innan dess satt vi och studerade våra medgäster och försökte gissa vilka som eventuellt skulle med på resan. Några borde det väl vara?

Lördag 9/9 2006

Nu börjar det! I frukostmatsalen träffade vi på Hillevi och Leif från Falun, de enda av medre-senärerna vi åkt tillsammans med tidigare. Jättetrevligt!

Efter frukost var det bara att samla ihop sig och gå till bussen. Ilastning kunde ske från 8.30 och avresan var satt till kl 9.00. Men redan 20 minuter i 9 satt alla på sina platser, allt bagage var också på plats och inräkningen avklarad. Ingen dålig start på resa, att komma iväg 20 minuter före utsatt tid.

Sten berättar lite om vad som komma skall, milen rullar undan och i Helsingborg ansluter de tre sista resenärerna.

Snabb färjetur över till Helsingör, snabbt och elegant förflyttas vi genom Danmark och kom-mer så småningom via färjan Rödby – Puttgarden till Tyskland.

Denna vår första dag tillsammans är naturligtvis som gjord för att lära känna varandra, och till hjälp får vi vår första vinprovning. Åtta och åtta satt vi längst bak i bussen, presenterade oss och provade två vita viner. De andra sju jag hamnade tillsammans med klarade det naturligt-vis, men inte jag. Tycker jag blir sämre och sämre på det praktiska. Ganska deprimerande, men vad då, bara att ligga i och hoppas på bättring.

Vid halv åtta var vi framme i Bad Nenndorf och hotell Tallymann. Efter att vi installerat oss på rummen samlades vi vid restaurangen kl åtta, där det serverades en fördrink i form av en sekt. Mycket torr och god, även om vi inte riktigt fick kläm på druvsammansättningen.

Därefter serverades middagen med fyra viner. Maten var väldigt god och vinerna var också mycket bra, var och en på sitt sätt. Med mycket mat och trevligt sällskap rann timmarna iväg snabbt, men vid elvatiden gav vi upp och drog oss tillbaka.

Söndag 10/9 2006

Upp redan kl 6, och efter dusch och härlig frukost var vi redo för avfärd 7.30. En helt ohemul tid, men vad gör man inte för att få komma till Champagne? Lite kyligt i luften, men solen ski-ner från en klarblå himmel, så det bådar gott för den närmaste framtiden.

Resan flyter på. De flesta tar sig en tupplur i början, men efter kafferasten 2½ timme och drygt 20 mil senare är alla pigga och alerta igen. Sten delar ut diverse frågeformulär för att hålla oss sysselsatta.

Lunch på vägkrog någonstans i Belgien. Solen gassar, det är ljuvligt skönt i skuggan.



Vid halvfemtiden är vi äntligen framme vid dagens och resans första vingårdsbesök, Bouché Pére et Fils i Pierry. Solen skiner och alla är fulla av förväntningar när vi blir visade in i ett rum där det är förberett för provning.

Men innan det är dags för detta, får vi en mycket intressant rundvandring bland vinrankor och i källare. Bouché-filsen Nicolas är en synnerligen trevlig guide som förklarade tillverkningsprocessen på ett lysande sätt. Sen är det dags att prova fyra av deras champagner innan besöket avslutas med diverse inköp.

En kort tur via Epernay till Reims, och incheckning på hotellet. Ett gammalt hotell med mycket vindlingar och vrår, trappor hit och dit och korridorer som slingrar sig fram som ormar. Men vi hittar våra rum allihop, och när vi gjort oss av med bagaget är det hög tid för middag.



Detta sker på Brasserie Flo, lämpligt placerat mitt emot hotellet. Ett mycket trevligt ställe med god om än inte särskilt spännande mat.

Som avslutning på kvällen tar vi en promenad bort till katedralen, denna berömdhet som ej bör missas när man äntligen befinner sig i Reims. Inte fullt så enkelt att hitta som det lät vid beskrivningen, men fram kom vi till slut och visst är den imponerande! Tyvärr var den inte belyst som vi hoppats på, men vi fick i alla fall ett hum om dess storhet.

Väl åter på hotellet väntar sängarna, där vi somnar ovaggade.

Måndag 11/9 2006

Sovmorgon! Bussen går inte förrän 8.30, så vi kan sova ända till kl 7. Frukosten tog lite läng-re tid än förväntat, det var lång kö din, men till slut fick vi vår beskärda del av den. Jan tog ett ägg, men det visade sig vara okokt! Senare fick vi veta att även ändra råkat ut för samma öde, p.g.a. att vi inte fattat att de skulle kokas i en märklig anordning som stod där på bordet, liknande en frityrkokare. Ja, ja, hela tiden lär man sig något nytt.

Kl 9 var det meningen att provningen hos De Venoge skulle starta, men lite komplikationer på vägen blev det. Stackars Roger höll på att fastna i ett hörn inne i Epernay, fick backa en lång bit på en MYCKET smal väg och därefter leta sig ny väg. Närmare halv tio var vi på plats och delades upp i två grupper. Vi hamnade i grupp nummer två, och fick börja med en liten pro-menad på egen hand. Det var verkligen imponerande att se alla stora, glassiga champagne-husen på rad: Moet & Chandon, Pol Rogers o s v.

Vår tur blev det vid halvelvatiden, och det blev en väldigt intressant visning och provning. Men trappan ner till den fantastiska, kilometerlånga källaren var gruvlig! Lång och mörk och rent ruskig. Men 23 meter ner under markytan var det magnumbuteljer i pupitre, kalk i väggar och tak, prestigeviner i långa rader … precis som man föreställer sig att det ska se ut i under-jorden i dessa trakter.

Väl uppe i dagsljuset igen fick vi prova tre av deras viner under trevlig ledning av vår unga, entusiastiska guide. Lite inköp blev det naturligtvis också.

Vid det här laget närmade sig klockan tolv och lunch väntade på oss inne i Epernay, så en snabb promenad till förbi alla härligheter fick det bli. Men väl på Cave a Champagne blev vi väl förplägade och kunde så småningom, både mätta och belåtna, äntra bussen som Roger lyckats stanna inte alltför långt från restaurangen. Men Epernay verkar inte vara något kul ställe att köra i, i alla fall inte med buss!

Så en lugn, lång och behaglig transportsträcka till Chinon i Loire.

Varmt och gott var det, i alla fall varmt, 33o sades det. Men till slut, vid 7-tiden, var vi framme i Chinon, efter en händelselös resa. Chinon verkar vara en trevlig liten stad, och med förvän-tan ser vi emot att checka in på vårt pittoreska hotell. Ja, definitionen på ”pittoreskt” kanske skiftar. Detta ställe var mest byggt på höjden och vårt rum låg tre trappor upp. Utan hiss och smal, slingrande trappa! Det var ingen bra början, att få bagaget dit upp. Men Sten hjälpte oss med den ena väskan, så vi kom skapligt lindrigt undan. Stackars Kjell-Åke fick ryggskott på köpet.

Så väl på rummet. Inte särskilt stort, inte ens särskilt ”pittoreskt”, men helt ok. Senare fick vi klart för oss att vi tydligen fått ett av de elegantare och luftigare rummen, två sängar i stället för en smal, hängmattsformad grand lit, och dessutom plats för bägge väskorna på golvet. Och det utan att en av oss behövde gå in på toaletten medan den andra passerade! Fast efter ett par besök på nämnda toalett rasade ringen och locket samman, eller rättare sagt upplöstes i dess olika beståndsdelar. Lite osäkert kändes det sedan, när man fick lägga ring-en löst på holken, försiktigt sänka sig ner på den och be till högre makter att den inte skulle ge sig på glid medan man var koncentrerad på annat. Detta åtgärdades dock dagen därpå, tack och lov. Det får vara måtta på äventyrligheterna.

Nåväl, efter installationen på rummet gav vi oss ut i vimlet på stan. En sån trevlig liten stad! Klockan hade vid det här laget hunnit bli åtta så alla affärer var stängda, men en trevlig pro-menad hann vi med innan vi tyckte det var dags att leta rätt på en restaurang för middag. Tack och lov väntade vi inte för länge, de fylldes snabbt på trots att de var många till antalet. Vi lyckades få det sista bordet på en uteservering vid det lilla torget. Att det var det sista bor-det som ockuperades förstod vi snabbt, eftersom det dels lutade kraftigt och framför allt i princip delade utrymme med den allt tätare trafiken som passerade mellan själva restaurang-en och serveringen, på väg upp mot en parkeringsplats. Men så snart vi fick maten försvann omgivningen ur medvetandet. Confit Canard, anklår precis som på Qvänum Mat & Malt, en dröm, en rent gudomlig upplevelse! Brynt potatis och stekt bacon till, som även det förde tan-karna till himmelska höjder. Och då är ändå inte potatis något som står särskilt högt på den kulinariska önskelistan för någon av oss. Till detta drack vi en alldeles förträfflig Cabernet Franc av lokalt ursprung, rekommenderad av servitrisen. Detta var inte en måltid man släng-de i sig, så när vi väl mätta och belåtna gick därifrån, så var det dags att återvända till hotel-let. Där fanns en liten innegård med stolar och bord där vi slog oss ner med ytterligare varsitt glas vin, dels för att samla krafter inför uppstigningen mot rummet, men framför allt för att det var en sån ljuvlig kväll. Rätt snart dök det upp fler och fler av våra medresenärer, återvän-dande efter sina respektive måltider. Det huvudsakliga samtalsämnet var naturligs rummen och dess lägen. Omdömet totalt för hotellet skulle nog inte hotellägaren vilja höra.

Så både kom och gick natten.