Måndag 11/9 2006

Sovmorgon! Bussen går inte förrän 8.30, så vi kan sova ända till kl 7. Frukosten tog lite läng-re tid än förväntat, det var lång kö din, men till slut fick vi vår beskärda del av den. Jan tog ett ägg, men det visade sig vara okokt! Senare fick vi veta att även ändra råkat ut för samma öde, p.g.a. att vi inte fattat att de skulle kokas i en märklig anordning som stod där på bordet, liknande en frityrkokare. Ja, ja, hela tiden lär man sig något nytt.

Kl 9 var det meningen att provningen hos De Venoge skulle starta, men lite komplikationer på vägen blev det. Stackars Roger höll på att fastna i ett hörn inne i Epernay, fick backa en lång bit på en MYCKET smal väg och därefter leta sig ny väg. Närmare halv tio var vi på plats och delades upp i två grupper. Vi hamnade i grupp nummer två, och fick börja med en liten pro-menad på egen hand. Det var verkligen imponerande att se alla stora, glassiga champagne-husen på rad: Moet & Chandon, Pol Rogers o s v.

Vår tur blev det vid halvelvatiden, och det blev en väldigt intressant visning och provning. Men trappan ner till den fantastiska, kilometerlånga källaren var gruvlig! Lång och mörk och rent ruskig. Men 23 meter ner under markytan var det magnumbuteljer i pupitre, kalk i väggar och tak, prestigeviner i långa rader … precis som man föreställer sig att det ska se ut i under-jorden i dessa trakter.

Väl uppe i dagsljuset igen fick vi prova tre av deras viner under trevlig ledning av vår unga, entusiastiska guide. Lite inköp blev det naturligtvis också.

Vid det här laget närmade sig klockan tolv och lunch väntade på oss inne i Epernay, så en snabb promenad till förbi alla härligheter fick det bli. Men väl på Cave a Champagne blev vi väl förplägade och kunde så småningom, både mätta och belåtna, äntra bussen som Roger lyckats stanna inte alltför långt från restaurangen. Men Epernay verkar inte vara något kul ställe att köra i, i alla fall inte med buss!

Så en lugn, lång och behaglig transportsträcka till Chinon i Loire.

Varmt och gott var det, i alla fall varmt, 33o sades det. Men till slut, vid 7-tiden, var vi framme i Chinon, efter en händelselös resa. Chinon verkar vara en trevlig liten stad, och med förvän-tan ser vi emot att checka in på vårt pittoreska hotell. Ja, definitionen på ”pittoreskt” kanske skiftar. Detta ställe var mest byggt på höjden och vårt rum låg tre trappor upp. Utan hiss och smal, slingrande trappa! Det var ingen bra början, att få bagaget dit upp. Men Sten hjälpte oss med den ena väskan, så vi kom skapligt lindrigt undan. Stackars Kjell-Åke fick ryggskott på köpet.

Så väl på rummet. Inte särskilt stort, inte ens särskilt ”pittoreskt”, men helt ok. Senare fick vi klart för oss att vi tydligen fått ett av de elegantare och luftigare rummen, två sängar i stället för en smal, hängmattsformad grand lit, och dessutom plats för bägge väskorna på golvet. Och det utan att en av oss behövde gå in på toaletten medan den andra passerade! Fast efter ett par besök på nämnda toalett rasade ringen och locket samman, eller rättare sagt upplöstes i dess olika beståndsdelar. Lite osäkert kändes det sedan, när man fick lägga ring-en löst på holken, försiktigt sänka sig ner på den och be till högre makter att den inte skulle ge sig på glid medan man var koncentrerad på annat. Detta åtgärdades dock dagen därpå, tack och lov. Det får vara måtta på äventyrligheterna.

Nåväl, efter installationen på rummet gav vi oss ut i vimlet på stan. En sån trevlig liten stad! Klockan hade vid det här laget hunnit bli åtta så alla affärer var stängda, men en trevlig pro-menad hann vi med innan vi tyckte det var dags att leta rätt på en restaurang för middag. Tack och lov väntade vi inte för länge, de fylldes snabbt på trots att de var många till antalet. Vi lyckades få det sista bordet på en uteservering vid det lilla torget. Att det var det sista bor-det som ockuperades förstod vi snabbt, eftersom det dels lutade kraftigt och framför allt i princip delade utrymme med den allt tätare trafiken som passerade mellan själva restaurang-en och serveringen, på väg upp mot en parkeringsplats. Men så snart vi fick maten försvann omgivningen ur medvetandet. Confit Canard, anklår precis som på Qvänum Mat & Malt, en dröm, en rent gudomlig upplevelse! Brynt potatis och stekt bacon till, som även det förde tan-karna till himmelska höjder. Och då är ändå inte potatis något som står särskilt högt på den kulinariska önskelistan för någon av oss. Till detta drack vi en alldeles förträfflig Cabernet Franc av lokalt ursprung, rekommenderad av servitrisen. Detta var inte en måltid man släng-de i sig, så när vi väl mätta och belåtna gick därifrån, så var det dags att återvända till hotel-let. Där fanns en liten innegård med stolar och bord där vi slog oss ner med ytterligare varsitt glas vin, dels för att samla krafter inför uppstigningen mot rummet, men framför allt för att det var en sån ljuvlig kväll. Rätt snart dök det upp fler och fler av våra medresenärer, återvän-dande efter sina respektive måltider. Det huvudsakliga samtalsämnet var naturligs rummen och dess lägen. Omdömet totalt för hotellet skulle nog inte hotellägaren vilja höra.

Så både kom och gick natten.