2004-10-03

Lördagsmorgonens start var inte nån höjdare, men denna morgon var om möjligt än värre, om än inte lika tidig. Hade beställt väckning i hotellreceptionen, men inte sjutton ringde de! Vaknade tjugo över sju, och bussen skulle gå kl åtta, så det blev att slänga sej in i duschen för att försöka vakna, trycka ner det som blivit uppackat i väskorna igen och ett synnerligen raskt besök i frukostmatsalen. En torr brödbit och en kopp kaffe var vad som hanns med, alla andra läckerheter som fanns uppradade fick sig bara en sorgsen blick. Men vi sinkade i alla fall inte bussen, utan satt på våra platser prick åtta, om än något flämtande. Gissa vem som tvärsomnade, så fort bussen kommit i rörelse?

Ett par timmar senare, efter en kafferast utefter autobahn, var det dags för nästa provning. Den bestod av två vita viner, Dr Faust Pinot Blanc och Deidesheim Harmoni. Vi trappar upp! Denna provning skedde i grupper om åtta, för att vi skulle lära känna varandra lite bättre. Vinerna i sig, i alla fall det ena, var väl inte några bekantskaper som manade till fördjupad kontakt, men medpassagerarna var alla av det sympatiska slaget, så det blev en mycket trevlig stund, Dr Faust till trots.

Framåt eftermiddagen anlände vi till Ribeauvillé i Alsace, vårt första egentliga delmål. En liten promenad i den lilla stan (byn?) hann vi med innan det åter var dags för allvar. Vårt första vingårdsbesök var hos Lois Sipp, där vi fick en fantastiskt trevlig provning av sonen Etiénne Sipp. 11 viner fick vi prova, och därefter berättade Etiénne livfullt och engagerat om sent skördade druvor och botrytis.

Efter provningen var vi mogna för lite mat, och detta fick vi på den närliggande restaurangen Ami Fritz. En mycket god Tarte flambé serverades till förrätt, tillsammans med en Pinot Gris. Till huvudrätt fick vi så en enorm tallrik rågad med choucroute - surkål - beledsagat av fläsk och korvar av allehanda slag. Mycket var det, men med hjälp av en Gewurztraminer lyckades vi få ner merparten av det. Till dessert fick vi en härlig glassaktig historia med grädde och hallonsås. Precis vad vi behövde! Men eftersom det var så himmelskt gott så slank det också ner. Redan här känner man hur hektona börjar samlas runt midjan, men vad då, tids nog att dra åt svångremmen när man kommer hem!

Ännu en lång dags färd mot natt hade nått sitt mål, och mätta och belåtna kröp vi i säng, vaggade till ro av kyrkkockan som klämtade så glatt tvärs över det lilla torget.

2002-10-06

Nu har vi på nära håll studerat nebbian, den berömda morgondimman i Piemonte. Den är tjock! Trots det lyckades vår eminenta chaufför att ta oss ut ur, inte bara Piemonte utan också ut ur Italien och in i Schweiz. Allt gick utomordentligt smidigt fram till St Gotthardstunneln. Där var det stopp. Lite otäckt, man visste ju inte vad som kunde ha hänt där, efter alla hemskheter man hört talas om tämligen nyligen. Men efter 45 min lossnade det, och färden kunde gå vidare, genom vad vi antar ett naturskönt landskap. Vid det här laget hade vädret slagit om, och regnet öste ner. Någonstans i norra Schweiz blev det ett nytt stopp, denna gången ca en halvtimme, och när vi äntligen kommer till gränsen så blir det tvärstopp igen. Denna gång var det av rent byråkratisk natur, är fortfarande osäker på de exakta turerna, men tid tog det. Vid det här laget är vi verkligen starkt försenade, men Sten lyckas via telefon ändra tiden dels hos vingården vi skulle besöka och dels på restaurangen vi skulle äta på. Men på grund av allt detta blev besöket och provningen hos Louis Sipp i Ribeauvillé i Alsace sorgligt genomhastat, men nu var det som det var, och det var trots det både intressant och gott. Därefter skyndade vi vidare till den restaurang vi skulle äta på, ett stenkast från det förtjusande hotell vi skulle bo på. En typisk alsacisk måltid serverades, med choucroute och korv och allt annat som hör till. Tyvärr var det ett par stycken som inte kände sig riktigt bra, men med den farten vi dittills hållit, var det väl ingen som tyckte det var så konstigt. Alla gjorde emellertid en tidig kväll, för vi var alla tämligen trötta. Men tro för all del inte att det blev någon vila den natten, i alla fall inte för de flesta. Tänk er bara en hel busslast med magsjuka! Tack och lov var det våldsammaste över på morgonen, men det var en sorglig skara som samlades över tekopparna i frukostmatsalen morgonen därpå!